Betalningsviljetrösklar — Hälsoekonomiska mått

Betalningsviljetrösklar anger det maximala belopp ett system är villigt att betala per vunnen QALY.

Varför det är viktigt

Tröskeln är beslutsgränsen: interventioner under tröskeln finansieras vanligtvis, interventioner över gör det vanligtvis inte.

Finansieringsbeslut: finansiera om ICER < tröskel (£/QALY)

NICE använder vanligtvis £20 000–£30 000/QALY; USA använder informellt $50 000–$150 000/QALY; Thailand använder ungefär 1× BNP per capita.

Liknar en intern "kostnad per räddad incident"-tröskel som avgör vilka tillförlitlighetsinvesteringar som är värda det.

Att jämföra trösklar mellan länder utan att ta hänsyn till köpkraftsskillnader.
Att behandla tröskeln som en hård gräns snarare än en riktlinje.
Att jämföra en ICER mot en tröskel i en annan valuta utan att räkna om först: se ICER-jämförelse mellan valutor — omräkningsmetoden (köpkraftsparitet vs marknadsväxelkurs) är metodmässigt avgörande, inte en avrundningsdetalj.
Att blanda λ-baserad värdering med arbetsmarknadens VSL/VPF-tradition: de kommer från olika teoretiska traditioner (hälsobudgetbegränsad metodik vs preferens avslöjad genom avvägningar mellan lön och risk) och går inte alltid att förena — för det alternativa angreppssättet med avslöjad preferens för att värdera liv, se värdet av ett statistiskt liv.